Allt om inget

Idag har man gått en micro prommis igen. Duktig man är!
Åhh morfar ringde,han var pratsjuk.Roligt att han ringer någongång. annars är det bara jag som ringer och åker dit å hälsa på.
jag trodde min syster skulle komma idag men tydligen inte. det blir imorgon istället.
Ja,nu måste jag plugga tills jag åker till stan å hämta tjejen. Ang. bilen så vet Johan inte vad det var men han plockade bort däcket och rengjorde extra noga samt rengjorde bultcirkeln. Smörjde upp det som kunde smörjas så nu är det bara att hålla alla tummar jag har för att bilen håller till stan och tillbaka.
Efter jobet så ska jag till charlie och vara onyttig. eller om jag kan ska jag hålla igen och endast dricka kaffe.
en annan sak som är fel på är mig.
Varför ska jag som var så trött igår tänka på hur jag skulle stoppa om stolarna i PVn?
Varför lågh jag och tänkte på vad som händer när solen slocknar?
varför tänkte jag på att man kan ju tillverka ozon och skicka ut så lagret blir tjockare?Varför ska hjärnan arbeta så hårt just när man ska sova?
Kroppen är dyngslut,ögonen kan knappt hållas öppna och ÄNDÅ gatt ja springa runt i huset och leta efter något man kan stoppa om sätena med!!

Det är ett stort fel på mig. jag tänker inte på dagen verka det som så jag måste göra det när jag ska sova,men när ska jag då sova?



Jag läste igår en blogg som min vän skriver. Hon har inte haft det lätt i livet,ända drabbas hon bara av fler tråkigheter. Det är så orättvist! Varför varför.
Jag vill bara åka till sjukhuset och gå in i karantän och krama henne och klappa henne på axeln och säga: Allt kommer att ordna sig,du är stark,det har du alltid varit. Det är de som gör dig till en underbar människa.

Bye bye//M-T