Alltid denna dag på året är man så deppad. Jag vet ju vad det beror på men jag kan inte hjälpa det.
Det är bara att tänka positiv och tänka framåt istället för tänk om...
Men man kan ju inte låta bli att tänka om....
Om hon hade fått träffa mina barn och framförallt Johan,se huset och vilka framsteg i livet man har gjort. Se mig spela fotboll,innebandy och hjälpa mig med läxorna. Få skratta och gråta tillsammans.
Man undrar självklart vilken relation man hade haft till henne,hade mitt liv sett ut som idag om hon hade funnits?Vad hade varit annorlunda?Vad hade varit samma?Ständiga frågor dyker upp i huvudet just på denna dag-Morsdag.
Jag vet och jag vill tro att hon är en ängel och att hon finns runt omkring mig och min familj. Jag vill tro att hon är stolt över en och jag vill tro att hon har det bra där hon är.
Jag hann inte ens lära känna henne,jag har inget minne av henne. Jag har kort men inget mer.
Tänk om man finge prata med henne bara en gång iallafall. En endaste och bara fråga fråga fråga.
Någonstans tror jag att hon är med mig varje dag och finns för mig,men hur ska man känna det?Hur vet jag att hon är här. Någon doft minns jag inte,jag har inte känt något heller,inga tecken eller någonting. Hur ska jag då veta???Folk som "vet" säger att de känner närvaro,att vissa kan prata med dem-änglarna,andarna eller vad det nu kan vara.
En gång för länge sen,ringde jag ett samtal till en farbror i norra delen av Sverige,han spådde i tarot. Han sa direkt till mig att jag ser något som saknas i ditt liv,en viktig person,kan det vara en mor?frågade han sedan.
En annan gång ringde jag och beställde en tid för ett medium.
Kontakt jag fick med andevärlden var med min mormorsmor. Bara en liten liten med min mor.....denna kvinna sa en del men inte blev jag övertygad av det hon sa.
Kan kanske vara värt att försöka en gång till??Men men man har det bra ändå som har en underbar familj och mat på borted samt tak över huvudet. Men man måste få undra.....
BYE BYE...
ps.nya bilder på hallen kommer snart!